Merit order är regeln som avgör vilka kraftverk som körs först. De billigaste produktionsslagen tas i drift före de dyrare, vilket i praktiken innebär att förnybart går före gas eller kol. Mer vind och sol i elnätet pressar ned grossistpriserna på el eftersom fossila kraftverk trängs längre ut på utbudskurvan. Både EU:s elmarknadsdesign och Storbritanniens Balancing Mechanism fungerar så. För koldioxidredovisning är det viktigt att merit order bara beskriver vad som fysiskt händer i elnätet. Den säger inget om vem som får göra anspråk på den rena energin. Det är ett helt annat system. Scope 2-rapportering enligt GHG Protocol bygger på Energiattributcertifikat som ursprungsgarantier för att spåra ägandet av förnybar energi på papper. Företag köper och annullerar GO:er via AIB-register eller via plattformar som Soldera Virtual Accounts, och det är den avtalsmässiga processen som faktiskt styrker deras påståenden om förnybar energi, oavsett vad elnätet gjorde vid en viss tidpunkt. Därför arbetar regelefterlevnadsteam i praktiken utifrån två separata logiker samtidigt: den fysiska verkligheten kring vilka anläggningar som var i drift, och den avtalsmässiga dokumentationen som bevisar deras inköp av förnybar energi. Att få båda rätt är det som skiljer trovärdig Scope 2-rapportering från greenwashing.
